I strålande väder gjorde ett glatt gäng VJS-are Liseberg under sakkunnig ledning en majdag när bara vi och parkens egen personal var där. Det blev inga provåkningar, men vi fick oss desto mer Lisebergshistoria till livs.
Ciceroner och värdar var parkens kommunikationschef Mårten Westlund samt historikern Patrik Källström, som i dagarna kommer ut med boken om Lisebergs historia.
Det var ett verkligt lyckokast att ha med Patrik på rundvandringen, för även om han var för ung på den tiden när de flesta av oss VJS-are rände på Liseberg som mest hade han mycket kunskap att förmedla.
De flesta av oss som deltog från Västsveriges Journalistseniorer (VJS) är runt de 70, några lite yngre, en del lite äldre. Och vi minns har det såg ut då, på 50- och 60-talen när vi kanske var där som mest. I dag är vi där med barnbarn och minns.
Och det är mycket som inte är sig likt sedan vi själva var i tonåren. Strax efter gamla huvudentrén, nu Norra Entrén, låg tidigare dansstället Pop In, idag byggarbetsplats för Västlänken. Allt dolt bakom ett rosa plank.
— Den rosa förgen har alltid varit Lisebergs färg, berättade Mårten Westlund. Orsaken ska ha varit att när parken invigdes 1923 ville man ha en färg som förstärkte intrycket av sol.
Vilket nog var en bra idé då antalet soldagar under öppningsåret var minst sagt skralt..
Ganska snart efter att man kommit in i parken via Norra Entrén passerar man de två äldsta byggnaderna på Liseberg, Landeriet och Värdshuset, båda från 1700-talet.
Till vänster om Värdshuset ligger Stora scenen där bland andra Lotta på Liseberg håller till. I de här områdena låg också tidigare Konserthallen, platsen där Albert Einstein 1923 höll sin Nobelföreläsning. Vem tänker på sånt när man går runt i en av Europas bästa nöjesparker?
— Vi ligger faktiskt på andra plats, berättar Mårten Westlund stolt, bara Europapark i Frankfurt klassas som bättre.
Då har Patrik redan hunnit berätta om var linbanan från Götaplatsen till nöjesfältet låg när allt började för 100 år sedan. Linbanan blev en kortvarig historia. Radiobilarna däremot en seglivad attraktion. Faktiskt den äldsta på Liseberg. Fast varför det heter radiobilar är det ingen som vet. Inte ens historikern Patrik. Att de funnits sedan 1927 vet han däremot.
Berg- och dalbanor har Liseberg hunnit avverka några stycken. Många av oss äldre minns gamla Bergbanan, med den har sedan ersatts av Super 8:an, Balder, Hang Over, Loopen och några till.
På 80-talet tog Liseberg klivet över Mölndalsån och expanderade ”På andra sidan”, som området kom att döpas till. Här fanns lustiga huset och annat.
— Vi har faktiskt ett område kvar på andra sidan som vi kan expandera på i framtiden, berättade Mårten vidare.
Det senaste som tillkommit på nöjesparken, som varje år lockar nästan tre miljoner besökare, är hotellet vid Södra Entrén, Grand Curiosa Hotell, värt ett besök bara det.
— Vi investerar runt 1,5 miljard i hotell och det nya Waterland där, fortsätter Mårten. Väl värda investeringar då allt vi gör betyder ökade inkomster för hela Göteborgs turistnäring.
Liseberg har i dag tre säsonger. Sommaren, Halloween och Julen. Med satsningen på Waterland förlänger man säsongerna ytterligare. Och pandemin har lärt nöjesparken att inte fylla parken till bristningsgränsen med besökare. Därför jobbar man med att styra om publikströmmen.
— Ta hellre barn och barnbarn på ett Lisebergsbesök en tisdag än en lördag, påpekar han. Då slipper ni trängas och stå i kö.
Så var det det här med attraktionen Flumeride. Rubrikerna talade om att 2023 var sista året för den attraktionen.
— Det som hänt är att vi under de kommande fem åren ska utreda Flumerides framtid, berättar Mårten Westlund. Det kan bli en renovering, det kan bli något helt nytt, men vi vet inte än. Om fem år vet vi. Men den är kvar de närmsta åren!
Det blev en riktigt givande och trevlig eftermiddag på Liseberg och säkert inte årets sista. Seniorpass för oss pensionärer kostar bara en hundring men ger fri entré under hela året.
Text o bild: Leif Montell
