Klockan var runt halv sex på tisdagsmorgonen 3 september och en del välbekanta ansikten började dyka i ankomsthallen på Landvetter. Det var dags för VJS – Västsveriges Journalistseniorer – att återuppta sina utlandsresor sedan pandemin hade satt stopp för dom.

Den här gången hade vi bestämt oss för att besöka den gröna ön: Irland. För att få ihop en tillräckligt stor grupp bjöd vi också in systerföreningen Skånes Journalistseniorer. Vi blev till slut 33 deltagare, vara en tredjedel från Skåne. Vi skulle varit några fler men sjukdom i sista minuten tvingade några avstå från resan.

Via Arlanda tog vid oss så till Dublin där vi fick vänta in våra skånska vänner som flugit från Kastrup. Genom att flyga så tidigt vann vi mycket tid och kunde sedan vi lämnat våra väskor på hotellet redan vid lunchtid promenera till vårt första besöksmål: Trinity College och utställningen Book of Kells, att jämföra med vårt svenska Riksarkiv. Oerhört intressant.

Long Room, Trinity college. Foto: Jan Arell

Se fler av Jan Arells bilder från resan i vår Facebookgrupp >>

Kvällen skulle egentligen varit fri, men vår eminente reseledare och guide Peter Ellsén hade varit förutseende nog att boka in oss på ett populärt matställe en bit från hotellet, dit vi alla begav oss.

Tanken var att vi skulle få en chans att lära känna varandra i gruppen och kanske presentera oss för varandra. Det kunde vi glömma. Akustiken i irländska matsalar/pubar är inte sådan att normal samtalston är möjlig. Då ska man ha röst som överfuriren på kaserngården när han drillade oss i exercis.

Dagen efter inleddes med en stadsrundtur i buss, uppdelad i två block. Däremellan hann vi med ett besök på det välkända bryggeriet Guinness. När det bryggeriet anlades skrevs ett historiskt markavtal. Man hyr marken på sådär 10 000 år och avtalet finns väl bevarat under pansarglas i entrén. Snacka om bra markaffär!

Vi fick lära oss allt om hur man brygger ölet och besöket avslutades med provsmakning längst upp i anläggningens skybar. Här har svenska bryggeriet något att ta efter. Köpenhamn har ett liknande koncept hos Carlsberg. När får vi ett hos Pripps i Göteborg? Det lockar garanterat turister.

Kvällen andra dagen fick vi för oss själva och min rumskamrat Björn Hansson och jag valde att leta upp en musikpub där vi under några timmar kunde njuta av två otroligt duktiga musiker som verkligen kunde hantera gitarr och banjo. Riktigt härlig irländsk folkmusik.

Det blev sedan mer irländsk folkmusik på pubar på orterna vi bodde på. På en av pubarna satt Björn och jag i flera timmar och lyssnade på fyra unga grabbar (två brödrapar) som på tre dragspel och en flöjt bjöd på folkmusik med ungdomlig entusiasm. Duktiga på att sjunga var de också.

De fyra grabbarna som bjöd på fantastisk fin folkmusik.

En kväll tillbringades på galoppbanan i Killarney där gruppen Celtic Steps har sin hemmascen. Det är åtta dansare (fyra tjejer och fyra killar) samt fem oerhört duktiga musiker som bjuder på en show som är något alldeles extra. Tack Peter för att du tog oss med på den. Det var steppdans, sång och musik av högsta klass.

I Kilkenny hamnade vi på en musikpub ägt av bryggeriet Sullivan, bildat på 1700-talet. Det var folkmusik av det lite modernare slaget, men mycket njutbart. Dessutom kunde man få testa tre olika sorters öl: en stout, en red och en gold, där glasen placeras på en bricka med hål för glasen. Perfekt när du skulle ta glasen till bordet.

Vi testar öl och lyssnar på musik på Sullivans Bryggeris bar i Kilkenny.

Vi besökte naturligtvis de branta klipporna vid Moher och gjorde rundturen Ring of Kerry, vilket innebär landskap med höga berg och gröna, djupa dalar. Vi tittade på gamla slott och besåg typ hembygdsgårdar som visade hur man försörjde sig förr i tiden.

I Galway fick vi chansen att äta fisk & chips på en restaurang som är berömd för den maträtten. Annars var kanske just maten inte resans största behållning. Och definitivt inte hotellens och restaurangernas matsalar. Arkitekterna har aldrig hört talas om att akustikexperter vet hur man dämpar ljud i lokaler med hårda tak, golv och väggar.

Vi hann också med ett besök på ett spritbränneri: Teeling Whiskey Distillery. Irland var en gång i tiden världens främsta tillverkare och distributör av whiskey. I början förra århundradet gick luften ur den handeln. Nu laddar man för ta tillbaka lite av marknaden.

Interiör från Teeling Whiskey Distillery. Spriten destilleras i de tre kopparpannorna.

Teeling återuppstod runt 2012 och är i dag åter stora. De skiljer sig lite från övriga whiskeybrännerier då de destillerar sin sprit tre gånger, inte två som övriga. Dessutom har man en något högre alkoholstyrka än övriga, då Teeling håller 46 procent mot övrigas 40 procent. Vi fick en intressant rundvandring i anläggningen och avslutade med en provsmakning. Trots sin högre styrka var den faktiskt riktigt god och rund i smaken.

Den gröna ön är ju känd för att av årets 365 dagar brukar de flesta på ett eller annat sätt bjuda på regn. Av det såg vi inget. Jag tror det regnade totalt några timmar under de åtta dagar vi var där. Och det var under resans första dygn, i Dublin. Det var några korta skurar som snabbt gick över. Mulet var det, liksom disigt av och till, men påfallande ofta kunde vi faktiskt njuta av sol.

Då var det betydligt tristare väder som Göteborg bjöd på när vi landade där sent på eftermiddagen 10 september. Själv gick jag i regn från stationen i Alingsås till lägenheten. Som tur var inget ösregn, men blöt blev jag.

Text och foto:
Leif Montell

Fler bilder:

Vår guide och reseledare Peter Ellsén till höger och vår duktige busschaufför Pat, pensionerad i språk.

Det irländska landskapet är hänförande.

Två duktiga musiker på en musikpub i Dublin. Dom var grymma på banjo och gitarr.

Det unika markavtalet som Guinness har. Väl placerat under glas i entrén.

Björn Hansson har huggit in på en äkta fish & chips och själv ska jag sätta tänderna i min.

Er ordförande och skribent testar en Guinness.

Book of Kells på Trinity College i Dublin. Det kändes i luften att det var gamla böcker med flera hundra år på nacken.