Åka på kongress är kul. Fråga mig. Jag har nyss varit på en sådan. Faktiskt den första någonsin under mina snart 78 år. Resan till Stockholm från Alingsås där jag bor sedan 22 år gick bra. Över förväntan bra. Fast hemresan tog lite längre tid än planerat. En polisinsats någonstans i trakterna av Vårgårda gjorde att regionaltåget jag bytt till i Skövde blev cirka tio minuter försenat.
Jag åkte upp till kongressen dagen innan, bodde på lyxigt hotell mitt i city och lärde mig att en öl på hotellet kostade lika mycket som en Big Mac & Co. Hade jag ätit hamburgaren på hotellet hade den kostat tre öl.
Dagen därpå åkte jag transferbuss till Vår Gård ute i Saltsjöbaden (Stockholms Hovås /Särö). Så drog kongressen igång. Jag och min seniorombudskompis Stefan Ahlqvist hörde definitivt till de äldsta bland deltagarna. Vi installerade oss på våra platser längst bak och som alla andra försökte vi logga in på kongressens egen digitala portal där alla handlingar skulle finnas.
Det gick så där. Anläggningens wifi pallade inte för trycket så jag kom aldrig in i det. Stefan fick hjälp och kunde få kontakt, vilket innebar att han kunde anmäla att han skulle yttra sig. Det var egentligen det enda vi seniorombud fick göra. Rösta fick vi inte.
Första dagen ägnades åt att prata stadgeändringar, lyssna på ett anförande av ordföranden för det ukrainska journalistförbundet samt ett samtal om världsläget mellan förra centerledaren Annie Lööf och förre statsministern Ingvar Carlsson. Första kvällen skulle avslutas med en fin trerättersmiddag. Tanken var att vi genom lite aktiviteter vid kaffet skulle hinna bekanta oss med varandra. Det gick så där eftersom efterrätten landade på det sista bordet strax före midnatt.
Andra dagen startade bra och mötesordföranden valde att beta av ”enkla” motioner i rask takt där inga yrkanden eller motförslag fanns. För att vi inte skulle somna avbröts mötet lite då och då av yoga-övningar.
Så här i efterhand kan konstateras att det nog var en ganska snäll kongress. Alla var rörande eniga och de hårda ordväxlingarna uteblev helt. Dock kunde konstateras att kollegor inom etermedia har oerhört mycket lättare att formulera kristallklara inlägg. Printfolket ska nog åka hem och öva på att prata inför grupp. Vi är fenor på att formulera oss i tryckt form men kan bli närmast obegripliga framför mikrofonen.
Kongressen hade att ta ställning till drygt 60 motioner plus lite nya måldokument och samt stadgeändringar. Det såg ett tag mörkt ut om vi skulle hinna med allt, men tro det eller ej. Vi klarade det med råge. Då hade det i och för sig krävts en kvällsmangling andra dagen. Vi fick en timme på oss för middag för att sedan köra till 22–23 på kvällen.
Från deltagare som varit med på tidigare kongresser fanns en ängslan att vissa frågor skulle vålla heta debatter, men av det blev intet. Och när en ny förbundsstyrelse skulle väljas sista dagen fanns inga motkandidater till valberedningens förslag. Så alla val skedde med acklamation. Och det har nog aldrig hänt tidigare.
Vi fick lite visdomsord med oss från Therese Svanström, TCO-ordförande. Och vi fick se en film om medias situation i krigets Ukraina.

Tomas Backlund har suttit länge i förbundsstyrelsen och senast som vice ordförande. Nu hade han avböjt omval och blev rejält avtackad.
På vägen hem kunde jag konstatera att dagens medievärld börjar vara ljusår från den jag själv verkade i. Jag tyckte det var fascinerande att ha fått vara med om skiftet från bly till offset, från handjagare till dator och slutligen internet och webben.
Referat från nästa kongress, om fyra år, kan mycket väl vara skrivna med hjälp av AI. Mata in alla kongresshandlingar, beslut och omröstningar, tryck på knappen och ut kommer en välskriven (?) text. Men den texten kommer inte ha ha någon personlig prägel, tror jag.
Om ni, av eget intresse vill veta vad som beslutades på kongressen rekommenderar jag vår tidning Journalisten. Johannes Nesser (duktig reporter på tidningen vars far Håkan jag gjorde lumpen ihop med 1970–71 i Uppsala) bevakade kongressen och har sammanfattat allt på ett föredömligt sätt.
Text och bild: Leif Montell