Göteborgs-Postens kulturredaktion mår bra mitt i den stora förändring som kulturjournalistiken just nu går igenom. Det är Johan Hiltons besked till sina seniorkollegor i samband med VJS:s årsmöte.

– Vi har ett hundraprocentigt digitalt fokus, säger han bland annat.

När såväl lunchen som årsmötet är avklarade tar Johan Hilton, GP:s kulturchef sedan drygt två år, och Lis Hellström Sveningson, kulturjournalist och styrelseledamot i VJS, plats på SS Marieholms scen.

Under Lis kunniga ledning spänner det givande samtalet över stora delar av Johans karriär, från uppväxten som teaterintresserad ungdom i Borås via författande av fyra uppmärksammade böcker samt jobb på Expressen, bokförlaget Atlas och Dagens Nyheter till hans återkomst till Göteborgs-Posten.

Återkomst, ja, för han praktiserade på GP:s kulturredaktion en gång i tiden.

– Jag hade egentligen ingen tanke på att det var kulturjournalistik som jag skulle ägna mig åt. Det är en kombination av ett stort intresse och en lycklig slump, säger han.

De tre åren som förlagschef på Atlas beskriver Johan Hilton som roliga men konstaterar i nästa andetag att det i journalistiken han hör hemma. Det långsamma tempot och säljandet i förlagsvärlden visade sig inte vara hans melodi.

En viss rastlöshet i kroppen bidrog också till att han nappade på GP:s erbjudande om att bli kulturchef efter Björn Werner.

– Det var ett lätt beslut. Jag hade varit sju år på DN, jag tycker mycket om GP:s kulturredaktion och både jag och min man längtade till Göteborg, säger han och tillägger att kulturlivet här är både brett och roligt.

– Jag känner inte att jag har tagit något steg ut i spenaten.

Målet på GP är förstås att tillsammans med sina sju medarbetare producera så bra journalistik som möjligt. Men det måste göras på ett annat sätt än vad vi ”gamlingar” är vana vid från vår yrkesaktiva tid. Heliga kor måste slaktas.

– Vi står inför en stor omvandling. Större fokus på ljud och bild och så AI ovanpå det. Det är något av en perfekt storm.

Johan Hilton talar både om en smärtsam process men också om lekfullt experimenterande för att hitta bredden och tilltalet som går hem hos dagens läsare. Han tar Måns Zelmerlövs skilsmässa som exempel som sådant som i dag är självklart att ta upp på kultursidorna men som inte hade varit lika givet för 10-15 år sedan.

– Läsarna har förväntningar på det, säger Johan.

När kulturkritiken kommer på tal säger han att han tror att den ”kan leva i andra former och på andra platser än förut”.

Det opinionsbildande materialet måste hur som helst finnas kvar, enligt Johan Hilton, som glädjer sig åt att GP:s kulturartiklar har väldigt goda siffror i lästid på nätet.

– Vi är en av de avdelningar som skapar mest engagemang.

Text och bild:
Stefan Samuelsson

Johan Hiltons har skrivit följande böcker:
No tears for queers (2005)
Monster i garderoben (2015)
Vi är Orlando (2020)
Den siste teaterdirektören: Berättelsen om Benny Fredriksson (2024) – belönad med Stora Journalistpriset

Intresset var stort för det Johan Hilton hade att berätta – och frågorna många.